lindaternedal

Livet är lite sådär upp och ner just nu. Det är jobbigt, förvirrat, ledsamt och som en sten i mitt bröst. Jag tänker inte gå in på detaljer i bloggen. Ni som känner mig vet vad det gäller. Jag mår verkligen dåligt! Man kanske kan tro att det är lätt för mig som är på den här sidan av situationen men det är så himla långt ifrån sanningen. Det är fruktansvärt jobbigt! Att såra någon som man bryr sig så otroligt mycket om är väl aldrig lätt? Jag önskar av hela mitt hjärta att det inte hade gått såhär långt, att jag hade kunnat gjort något åt det eller kunnat förändra situationen genom min vilja. Men efter en månad så har jag insett att det inte går. Åtminstone inte just nu. Detta har aldrig någonsin varit något jag velat. Det som hänt nu är egentligen min värsta mardröm men den är oifrånkomlig just för tillfället. Jag ville så mycket men att vilja och göra är två olika saker ibland.

Jag är bara så ledsen, för din skull men även för oss och för mig. Förlåt, jag ville aldrig att det skulle bli såhär. Det vet jag att du vet! Jag bryr mig så otroligt mycket om dig, så otroligt jävla mycket. Fy, önskar att jag kunde plocka ut mitt hjärta och lägga det åt sidan ett tag. Känslorna jag bär på är tunga bördor att bära. Det dåliga samvetet ligger och skriker i mitt huvud och jag känner mig ensam. Jag känner mig tom. Det känns på många sätt som att jag har tappat fotfästet, som att jag har tappat en del av min identitet och det gör ont. Jag hoppas bara att jag kommer ur detta som en starkare människa!

Kärlek till alla vänner som hjälpt mig igenom allt. Ni vet vilka ni är och ni är underbara <3 Vad hade jag gjort utan er?! Det är ni som får mig att orka just nu.