Dag 8 - Ett ögonblick.
Ett fantastiskt ögonblick i mitt liv var när jag fick reda på att jag hade kommit in på psykologprogrammet!
Jag har sedan jag gick i 7:an på högstadiet haft siktet inställt på att bli psykolog. Jag hade kämpat under flera flera år för att nå detta mål. Inget annat än MVG dög, för jag visste att det var det som krävdes för att kunna komma in. I slutändan hamnade mitt snitt när jag gick ut gymnasiet på 19.27, vilket för mig var ett alldeles för dåligt snitt (?!?). Jag var självklart stolt, men jag var rädd att betygen inte skulle räcka till. Jag jobbade på Konsum för att få ihop ett års arbetslivserfarenhet och tillslut, efter en massa tjafs med studera.nu om alla jäkla arbetsintyg så lyckades jag skrapa ihop 1 år och 12 dagar. Under hösten 2008 sökte jag till psykologprogrammet vid Umeå Universitet. I december samma år fick jag antagningsbesked 1, där jag var reservplacerad som nr 11. Jag blev relativt glad över detta, eftersom jag visste att det ofta faller bort rätt många personer innan antagningsbesked 2 kommer.
Den 7 januari sent på kvällen gick jag in på studera.se. Jag visste att antagningsbeskedet inte skulle komma förrän dagen efter men jag var så otroligt trött på att vänta. Till min stora förvåning hade beskedet kommit och mitt hjärta höll på stanna. Jag skrek till Tobias och min puls måste ha nått 200-strecket. Jag klickade på länken och där stod det "antagen". Jag kan inte ens beskriva känslan. All kamp, allt plugg, alla tårar var som helt plötsligt bortglömda. Jag hade kommit in på PSYKOLOGPROGRAMMET! Det kändes helt galet. Jag kände mig stolt, glad, överraskad, förvirrad och lite rädd. Allt samtidigt.
Jag kan säga att fortfarande inte har förstått att jag går på psykologprogrammet och jag börjar termin 5 efter jul. Det har inte sjunkt in ännu och jag är osäker på om det kommer hinna göra det under programmets gång. Det händer så mycket nytt hela tiden och jag lär mig så otroligt mycket! Trots att jag gnäller varenda dag, vilket jag är expert på, så är jag helt övertygad om att det här är så rätt för mig! Jag har alltid velat bli psykolog, och den övertygelsen blir med tiden bara starkare och starkare. Jag är så glad!
---
Nog om min lycka! Jag är less just nu också, som vanligt. Haha. Jag vill så gärna ha jullov och jag längtar så tills på torsdag då bror kommer upp hit. Och på fredag efter en sjukt lång skol-dag så ska jag äntligen få åka hem. Jag lever på det faktumet just nu, för min motivation är på en stadig bottennivå just nu.
Idag hade gruppen vårt sista "leda grupp"-möte med vår reflektionsgrupp. Efter sju träffar så kändes det både tråkigt och skönt att faktiskt få avsluta allt. Det gick väldigt bra och på slutet av träffen bjöd vi på fika. Vilka underbara ledare vi är! Imorgon har vi vårt sista handledningsmöte och efter det så är den praktiska delen av detta moment helt avklarat. Sedan väntar bara en rapportskrivning som jag kommer ha att bita i över jul!
Ikväll har jag och Frida varit barnvakt hos Emma och Tobias. Söta Nellie och Tyra höll oss sysselsatta som vanligt! Vi spelade spel, målade, dansade och pratade. Vi fikade kvällsfika och la barnen. Efter många om och men hade båda somnat och bara en stund efter kom E & T hem. Var en riktigt mysig kväll!! Tack för fika och skjuts hem!
Nu ska här sovas, fattar inte ens varför jag fortfarande är vaken! Jag ska ju in på stan imorgon till kl 10 för att handla julklappar. Som om jag kommer orka det. Nej, förmodligen inte! Ska dock göra ett försök. Ska försöka vara extra disciplinerad och viljestark imorgon när tröttheten kommer och vill behålla mig i sängen. För julklapparna MÅSTE inhandlas.
Sov gott <3
Jag har sedan jag gick i 7:an på högstadiet haft siktet inställt på att bli psykolog. Jag hade kämpat under flera flera år för att nå detta mål. Inget annat än MVG dög, för jag visste att det var det som krävdes för att kunna komma in. I slutändan hamnade mitt snitt när jag gick ut gymnasiet på 19.27, vilket för mig var ett alldeles för dåligt snitt (?!?). Jag var självklart stolt, men jag var rädd att betygen inte skulle räcka till. Jag jobbade på Konsum för att få ihop ett års arbetslivserfarenhet och tillslut, efter en massa tjafs med studera.nu om alla jäkla arbetsintyg så lyckades jag skrapa ihop 1 år och 12 dagar. Under hösten 2008 sökte jag till psykologprogrammet vid Umeå Universitet. I december samma år fick jag antagningsbesked 1, där jag var reservplacerad som nr 11. Jag blev relativt glad över detta, eftersom jag visste att det ofta faller bort rätt många personer innan antagningsbesked 2 kommer.
Den 7 januari sent på kvällen gick jag in på studera.se. Jag visste att antagningsbeskedet inte skulle komma förrän dagen efter men jag var så otroligt trött på att vänta. Till min stora förvåning hade beskedet kommit och mitt hjärta höll på stanna. Jag skrek till Tobias och min puls måste ha nått 200-strecket. Jag klickade på länken och där stod det "antagen". Jag kan inte ens beskriva känslan. All kamp, allt plugg, alla tårar var som helt plötsligt bortglömda. Jag hade kommit in på PSYKOLOGPROGRAMMET! Det kändes helt galet. Jag kände mig stolt, glad, överraskad, förvirrad och lite rädd. Allt samtidigt.
Jag kan säga att fortfarande inte har förstått att jag går på psykologprogrammet och jag börjar termin 5 efter jul. Det har inte sjunkt in ännu och jag är osäker på om det kommer hinna göra det under programmets gång. Det händer så mycket nytt hela tiden och jag lär mig så otroligt mycket! Trots att jag gnäller varenda dag, vilket jag är expert på, så är jag helt övertygad om att det här är så rätt för mig! Jag har alltid velat bli psykolog, och den övertygelsen blir med tiden bara starkare och starkare. Jag är så glad!
---
Nog om min lycka! Jag är less just nu också, som vanligt. Haha. Jag vill så gärna ha jullov och jag längtar så tills på torsdag då bror kommer upp hit. Och på fredag efter en sjukt lång skol-dag så ska jag äntligen få åka hem. Jag lever på det faktumet just nu, för min motivation är på en stadig bottennivå just nu.
Idag hade gruppen vårt sista "leda grupp"-möte med vår reflektionsgrupp. Efter sju träffar så kändes det både tråkigt och skönt att faktiskt få avsluta allt. Det gick väldigt bra och på slutet av träffen bjöd vi på fika. Vilka underbara ledare vi är! Imorgon har vi vårt sista handledningsmöte och efter det så är den praktiska delen av detta moment helt avklarat. Sedan väntar bara en rapportskrivning som jag kommer ha att bita i över jul!
Ikväll har jag och Frida varit barnvakt hos Emma och Tobias. Söta Nellie och Tyra höll oss sysselsatta som vanligt! Vi spelade spel, målade, dansade och pratade. Vi fikade kvällsfika och la barnen. Efter många om och men hade båda somnat och bara en stund efter kom E & T hem. Var en riktigt mysig kväll!! Tack för fika och skjuts hem!
Nu ska här sovas, fattar inte ens varför jag fortfarande är vaken! Jag ska ju in på stan imorgon till kl 10 för att handla julklappar. Som om jag kommer orka det. Nej, förmodligen inte! Ska dock göra ett försök. Ska försöka vara extra disciplinerad och viljestark imorgon när tröttheten kommer och vill behålla mig i sängen. För julklapparna MÅSTE inhandlas.
Sov gott <3
Kommentarer
Trackback
