Have strength, dream big and never lose your ambition.
Nu råkar det vara så att jag har världens största klump i magen.
Jag är splittrad, beroende på att jag egentligen inte vet hur jag ska ställa mig till det faktum att JAG faktiskt kanske blir antagen till psykologlinjen på Umeå universitet.
Skolan börjar om 13 dagar och jag vet ingenting än. Jag känner mig otroligt förvirrad och jag tvekar och tvekar, för att en sekund senare bli totalt övertygad om att detta är precis vad jag vill.
Det är så svårt när jag inte känner mig redo, men samtidigt kommer jag nog aldrig bli det, inte helt, inte fullständigt. Det är svårt att känna att man är beredd att flytta bort när man inte vet om man passar in, men samtidigt kan jag inte vänta på den dagen då jag känner mig mer redo, för när den dagen kommer är det förmodligen bara efterdyningarna av att det är för sent. Då ångesten kommer över att jag inte följde mitt hjärta när jag hade chansen.
Ni ska veta hur jobbigt det är, det är svårt att förklara, jag är helt övertygad om att man måste ha upplevt det för att förstå. Jag står mitt emellan två världar och nu vet jag inte om jag kommer in i den nya världen och samtidigt vill jag absolut inte fortsätta leva i den gamla. Det skapar oro och förvirrning.
Jag är så rädd att jag kommer förlora mig själv efter vägen, att jag tappar min starka ambition och att jag ger upp mina drömmar. Därför försöker jag behålla den styrka jag faktiskt har och se framåt hela tiden. Kämpa och ha tålamod, det är det som krävs nu. Och jag har stora förhoppningar om att jag kommer ta mig igenom allt detta.
Om 2 dagar får jag förhoppningsvis veta! Jag längtar och har samtidigt en jobbig känsla i kroppen.
Men det ordnar sig, det gör det alltid!
<3
Jag är splittrad, beroende på att jag egentligen inte vet hur jag ska ställa mig till det faktum att JAG faktiskt kanske blir antagen till psykologlinjen på Umeå universitet.
Skolan börjar om 13 dagar och jag vet ingenting än. Jag känner mig otroligt förvirrad och jag tvekar och tvekar, för att en sekund senare bli totalt övertygad om att detta är precis vad jag vill.
Det är så svårt när jag inte känner mig redo, men samtidigt kommer jag nog aldrig bli det, inte helt, inte fullständigt. Det är svårt att känna att man är beredd att flytta bort när man inte vet om man passar in, men samtidigt kan jag inte vänta på den dagen då jag känner mig mer redo, för när den dagen kommer är det förmodligen bara efterdyningarna av att det är för sent. Då ångesten kommer över att jag inte följde mitt hjärta när jag hade chansen.
Ni ska veta hur jobbigt det är, det är svårt att förklara, jag är helt övertygad om att man måste ha upplevt det för att förstå. Jag står mitt emellan två världar och nu vet jag inte om jag kommer in i den nya världen och samtidigt vill jag absolut inte fortsätta leva i den gamla. Det skapar oro och förvirrning.
Jag är så rädd att jag kommer förlora mig själv efter vägen, att jag tappar min starka ambition och att jag ger upp mina drömmar. Därför försöker jag behålla den styrka jag faktiskt har och se framåt hela tiden. Kämpa och ha tålamod, det är det som krävs nu. Och jag har stora förhoppningar om att jag kommer ta mig igenom allt detta.
Om 2 dagar får jag förhoppningsvis veta! Jag längtar och har samtidigt en jobbig känsla i kroppen.
Men det ordnar sig, det gör det alltid!
<3
Kommentarer
Trackback
