lindaternedal

Ikväll tänkte jag även passa på att hylla min mamma i bloggen! Hon, den där mamman som är allt och utan henne är jag inget. Idag såg jag i hennes ögon att hon verkligen var trött, jobbar heltid, sitter i styrelse och plus att hon idag var tvungen att baka till min lillebror som skulle sälja kakor till klassresan. Hon har verkligen kämpat den här veckan. Det har varit otroligt mycket och ibland önskar jag att jag bara kunde lyfta alla måsten från hennes axlar och bara viska i hennes öra: "Du duger precis som du är, gör dig inte så mycket besvär. Du är älskad och den bästa mamma vi tre syskon kan önska oss". Men jag vet att hon inte slutar lägga ner sådär äckligt mycket tid på saker som i förhållande till hennes välmående rasar i betydelse, så med den kunskapen i bakhuvudet försöker jag underlätta för henne så mycket jag kan.

Det svåra för mig är att se min mamma vara så trött och så utarbetad och samtidigt inte ta på mig ansvaret för henne. Jag vet att hon väljer en del av det själv och att det inte är min sak att må dåligt över det men snälla, ge mig ett tips på hur man tittar på en människa som betyder världen för en och som är så fruktansvärt trött och som känner sig så hopplös utan att hjärtat värker sönder. Jag vill bara gråta och skrika. Jag önskar att alla andra i familjen kunde dela detta med mig, men jag tror inte att det är någon som förstår min mamma som jag gör.

Jag vill berätta för alla därute hur mycket jag uppskattar min mamma och hur stor betydelse hon har för mig. Allt bleknar i jämförelse. Precis allt! Jag skulle offra nästintill allt för min mamma, för utan hennes stöd, vart hade jag då varit i livet? Jag har mamma att tacka för så otroligt mycket att det nästan är pinsamt. Alla nätter jag har gråtit över halvfärdiga skolarbeten, stress och äckligt höga mål, vem har då suttit där och tröstat mig och sagt att jag är bra precis som jag är, trots att jag inte får MVG och fått mig att se saker ur perspektiv som i mitt huvud varit bortblåsta för längesedan. Hon är den där kloka som sätter saker i sitt rätta perspektiv, säger hon som är i fruktansvärt stort behov av perspektiv, när målen och ambitionerna är så höga att hon ibland vill spricka! Min mamma är min ängel utan vingar men som i mina ögon lyser starkare än någon stjärna på himlen.
Jag vill rikta all min kärlek till henne idag, all min glädje, allt mitt hopp och alla mina drömmar. Du är underbar!