An hour to live, an hour to love.
Jag förundras alltid över hur pass känslig jag är och vilken enorm medkänsla jag känner inför andra människor i svåra situationer. Mitt hjärta vill bara sprängas av sorg när jag ser äkta smärta, förlust och förlorad kärlek.
Människor får säga vad de vill om Oprah, men jag älskar den tv-serien. Idag handlade det om en Mitch Albom, som har skrivit boken "For one more day". Vad skulle du göra om du fick tillbringa en sista dag med den viktigaste personen i ditt liv? Vem skulle du vilja träffa? Vad skulle ni göra? Vad skulle du vilja säga?
Säkerligen en helt fantastisk bok som mest handlar om Mitch's liv och om kärleken till sin mamma.
Jag känner så starkt för ämnen där man verkligen måste tänka till och kanske ändra sitt tankesätt och sätta saker och ting i rätt perspektiv. Vad är egentligen viktigt? Och vilka saker här i livet kan vi genast sluta upp med att oroa oss över?
Programmet fortsatte med Kris Carlson, fru till Richard Carlson som dog 45 år gammal av en blodpropp. Han var en författare och en psykoterapeut som ville motivera människor på alla sätt han kunde. Hans fru Kris och deras två döttrar var med i programmet och Kris läste en del av ett brev som Richard skrev till henne några år innan han dog. Det brevet har nu blivit en bok som heter "An hour to live, an hour to love". Brevet var skrivit som om det var Richard's sista timme i livet och han tog upp saker han skulle vilja säga om livet och till sin fru och till sina barn. När Kris läste upp en del av brevet kunde jag inte göra något annat än att börja storgråta för mig själv framför teven. Det var så äkta, så fint och deras kärlek kändes så genuin. En del av brevet kommer senare i bloggen, om ni orkar läsa.
Fruktansvärt sorgligt men något som öppnade mina ögon. Jag tycker sånt är underbart. Jag tar verkligen åt mig av saker jag ser och jag påverkas, det är något jag är så glad över. Jag vill inte vara den som sitter där och tittar helt oberörd och viftar bort allt med att säga: "Varför skulle jag bry mig?". Vissa kanske tycker det är onödigt att jag ska sitta och gråta över något jag ser på Oprah, men för mig är det ett tecken på att jag har så mycket känslor och jag älskar känslor eftersom det finns så mycket fint med dem. Och jag gråter inte enbart för att någon annan gråter, det handlar inte om det. Jag gråter när jag känner att mitt hjärta krossas och jag kan bara inte låta bli. Oftast kan jag också lära mig något av dessa situationer, som då till exempel idag. Kris och Richard är/var otroliga människor som gör allt för att hjälpa andra. Det är beundransvärt och jag önskar att jag hade deras drivkraft och kunde ägna mitt liv åt att framföra ett budskap som jag tror på. Men jag tror inte att det är något för alla människor. Jag tänker försöka förändra världen genom att bli psykolog, det är mitt kall.
---
Del ur Richard's brev till Kris:
I've always believed that when reflecting on a life worth living, in which you are going to cherish every step along the way, it's a good idea to jump ahead and look back.
My absolute favorite quotation is from author Stephen Levine. He says, "If you had an hour to live and could make just one phone call, who would it be to, what would you say...and why are you waiting?" None of us knows, of course, how long we have to live.
It's no coincidence that one of the most widely used phrases is "time flies." It really does.
Who Would You Call?
If I had an hour to live I'll tell you whom I wouldn't call. It wouldn't be my stockbroker, my financial planner, my banker, or my CPA.
Likewise, I wouldn't be checking in at the office to see what last minute projects I might be able to check off my list! After all, my "in box" is always full. I wouldn't be checking my voice mail, my pager, my e-mail, or my palm pilot. All the so-called "emergencies" would have to wait.
If I had an hour to live, I also wouldn't be calling anyone who owed me any money, or anyone who had wronged me in any way during my lifetime.
You won't regret saying no to the office and to your boss and to other obligations in order to say yes to your children and to your partner and to your family.
What Would You Say?
If I could live this life over again, I'd spend less time talking and more time listening.
I'd spend far less energy wanting things I didn't have and far more energy enjoying what I already did have. It's such an obvious thing and it's right under our noses our entire lifetime--the idea that happiness comes not from getting what we want, but instead from wanting what we have.
Another thing I'm absolutely certain of is this. If I could live my life over again, I'd rarely if ever be in such a hurry. What is the point? You get to the end of your life and you finally pause and reflect and it all becomes so clear. You see the absurdity of all the rushing around. In fact, it looks so funny and ridiculous. The ‘rat race' is an illusion and so unnecessary. We rush around and for what?
If I could live my life over again I would never put off so easily and so often, what I knew, deep down, I really wanted to do.
Why Are You Waiting?
The key to a good life is this. If you're not going to talk about something during the last hour of your life, then don't make it a top priority during your lifetime.
So, who would you speak to if you had only an hour to live? What would you talk about in that final hour? Most importantly, why are you waiting?
---
Så otroligt inspirerande! Jag har precis köpt båda böckerna och det kommer att bli en julklapp till någon som är viktig för mig. Vem vet jag inte än. Hoppas ni orkade läsa detta och blir lika berörda som jag. Har dock insett att jag är som jag är och kan inte förvänta mig att alla ska reagera på saker på mitt sätt.
Om jag fick välja att tillbringa en dag med någon som inte längre finns här hos mig, så skulle jag välja min mormor. Jag skulle vilja veta hur hon har det och jag skulle mest av allt vilja veta om hon är stolt över mig. Jag skulle säga att jag har hittat en jättefin pojkvän och jag skulle berätta att jag äntligen vet vad jag vill här i livet. Jag skulle vilja att hon gav mig några av sina underbart goda bak-recept som jag senare kunde föra vidare till mina barn. Jag skulle krama henne så länge att jag aldrig skulle vilja släppa. Sist men inte minst skulle jag berätta för henne att hon var en varm och fantastisk mormor som alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta alldeles för sig själv.
Människor får säga vad de vill om Oprah, men jag älskar den tv-serien. Idag handlade det om en Mitch Albom, som har skrivit boken "For one more day". Vad skulle du göra om du fick tillbringa en sista dag med den viktigaste personen i ditt liv? Vem skulle du vilja träffa? Vad skulle ni göra? Vad skulle du vilja säga?
Säkerligen en helt fantastisk bok som mest handlar om Mitch's liv och om kärleken till sin mamma.
Jag känner så starkt för ämnen där man verkligen måste tänka till och kanske ändra sitt tankesätt och sätta saker och ting i rätt perspektiv. Vad är egentligen viktigt? Och vilka saker här i livet kan vi genast sluta upp med att oroa oss över?
Programmet fortsatte med Kris Carlson, fru till Richard Carlson som dog 45 år gammal av en blodpropp. Han var en författare och en psykoterapeut som ville motivera människor på alla sätt han kunde. Hans fru Kris och deras två döttrar var med i programmet och Kris läste en del av ett brev som Richard skrev till henne några år innan han dog. Det brevet har nu blivit en bok som heter "An hour to live, an hour to love". Brevet var skrivit som om det var Richard's sista timme i livet och han tog upp saker han skulle vilja säga om livet och till sin fru och till sina barn. När Kris läste upp en del av brevet kunde jag inte göra något annat än att börja storgråta för mig själv framför teven. Det var så äkta, så fint och deras kärlek kändes så genuin. En del av brevet kommer senare i bloggen, om ni orkar läsa.
Fruktansvärt sorgligt men något som öppnade mina ögon. Jag tycker sånt är underbart. Jag tar verkligen åt mig av saker jag ser och jag påverkas, det är något jag är så glad över. Jag vill inte vara den som sitter där och tittar helt oberörd och viftar bort allt med att säga: "Varför skulle jag bry mig?". Vissa kanske tycker det är onödigt att jag ska sitta och gråta över något jag ser på Oprah, men för mig är det ett tecken på att jag har så mycket känslor och jag älskar känslor eftersom det finns så mycket fint med dem. Och jag gråter inte enbart för att någon annan gråter, det handlar inte om det. Jag gråter när jag känner att mitt hjärta krossas och jag kan bara inte låta bli. Oftast kan jag också lära mig något av dessa situationer, som då till exempel idag. Kris och Richard är/var otroliga människor som gör allt för att hjälpa andra. Det är beundransvärt och jag önskar att jag hade deras drivkraft och kunde ägna mitt liv åt att framföra ett budskap som jag tror på. Men jag tror inte att det är något för alla människor. Jag tänker försöka förändra världen genom att bli psykolog, det är mitt kall.
---
Del ur Richard's brev till Kris:
I've always believed that when reflecting on a life worth living, in which you are going to cherish every step along the way, it's a good idea to jump ahead and look back.
My absolute favorite quotation is from author Stephen Levine. He says, "If you had an hour to live and could make just one phone call, who would it be to, what would you say...and why are you waiting?" None of us knows, of course, how long we have to live.
It's no coincidence that one of the most widely used phrases is "time flies." It really does.
Who Would You Call?
If I had an hour to live I'll tell you whom I wouldn't call. It wouldn't be my stockbroker, my financial planner, my banker, or my CPA.
Likewise, I wouldn't be checking in at the office to see what last minute projects I might be able to check off my list! After all, my "in box" is always full. I wouldn't be checking my voice mail, my pager, my e-mail, or my palm pilot. All the so-called "emergencies" would have to wait.
If I had an hour to live, I also wouldn't be calling anyone who owed me any money, or anyone who had wronged me in any way during my lifetime.
You won't regret saying no to the office and to your boss and to other obligations in order to say yes to your children and to your partner and to your family.
What Would You Say?
If I could live this life over again, I'd spend less time talking and more time listening.
I'd spend far less energy wanting things I didn't have and far more energy enjoying what I already did have. It's such an obvious thing and it's right under our noses our entire lifetime--the idea that happiness comes not from getting what we want, but instead from wanting what we have.
Another thing I'm absolutely certain of is this. If I could live my life over again, I'd rarely if ever be in such a hurry. What is the point? You get to the end of your life and you finally pause and reflect and it all becomes so clear. You see the absurdity of all the rushing around. In fact, it looks so funny and ridiculous. The ‘rat race' is an illusion and so unnecessary. We rush around and for what?
If I could live my life over again I would never put off so easily and so often, what I knew, deep down, I really wanted to do.
Why Are You Waiting?
The key to a good life is this. If you're not going to talk about something during the last hour of your life, then don't make it a top priority during your lifetime.
So, who would you speak to if you had only an hour to live? What would you talk about in that final hour? Most importantly, why are you waiting?
---
Så otroligt inspirerande! Jag har precis köpt båda böckerna och det kommer att bli en julklapp till någon som är viktig för mig. Vem vet jag inte än. Hoppas ni orkade läsa detta och blir lika berörda som jag. Har dock insett att jag är som jag är och kan inte förvänta mig att alla ska reagera på saker på mitt sätt.
Om jag fick välja att tillbringa en dag med någon som inte längre finns här hos mig, så skulle jag välja min mormor. Jag skulle vilja veta hur hon har det och jag skulle mest av allt vilja veta om hon är stolt över mig. Jag skulle säga att jag har hittat en jättefin pojkvän och jag skulle berätta att jag äntligen vet vad jag vill här i livet. Jag skulle vilja att hon gav mig några av sina underbart goda bak-recept som jag senare kunde föra vidare till mina barn. Jag skulle krama henne så länge att jag aldrig skulle vilja släppa. Sist men inte minst skulle jag berätta för henne att hon var en varm och fantastisk mormor som alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta alldeles för sig själv.
Kommentarer
Trackback
