lindaternedal

Sitter här på sängen hemma och ska snart åka och jobba. Ser jag verkligen inte fram emot men det är inte min värsta fasa heller. Trivs rätt bra med att jobba i affär, man får möta tonvis med människor och man får verkligen träna upp sin sociala sida. Det krävs mycket av en när man ska bemöta kunder på ett bra sätt nästan varje dag. Man får aldrig tillåta sig själv att vara irriterad eller sur och låta det gå ut över andra. Nej nej. Tur att jag är duktig på att spela glad och trevlig. :)

Igår kväll låg jag iaf och funderade. Och varje gång jag funderar på det så känner jag mig som en egoist. Det ligger väl i min natur antar jag. Att aldrig tillåta mig själv att känna som jag verkligen känner, utan få dåligt samvete istället. Men jag tänkte att jag är arg, väldigt arg. Jag är arg för att jag önskar att människor runt mig förstod hur dåligt jag mår över det här med att jag inte kom in någonstans till hösten. Jag önskar att folk var lika ledsen som mig, så att dom inte kunde sitta och lyssna på min problem och nicka med ledsna ögon men samtidigt inte alls förstå. Det kanske låter tragiskt, och det är väl precis vad det är. Jag känner mig helt hopplös. Just nu har jag hamnat på ett konstigt ställe i livet, där jag varken vet vad jag känner eller hur jag vill känna. Jag har en stark känsla av att alla bara lever sina liv och jag har inget liv. Att dagarna bara flyger förbi mig, och jag kan som inte följa med. Jag har inte den styrkan eller orken. Hallå, hur hemskt kan man få sitt liv att verka? Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte bo här mer. Jag är så fruktansvärt rädd för att fastna här där jag inte har någon framtid. Nu skulle jag bara vilja hoppa på nästa tåg någonstans långt bort och starta ett liv där jag vet att det finns något för mig. Någonting där jag kan utvecklas och bli bättre! Jag känner mig så nere och ledsen, djupt inifrån själen. Det påverkar allt för mig. Jag vill må superbra, så jag slipper låta mina känslor gå ut över andra. För jag vill inte vara en sån. Jag tror mer om mig själv än att vara ett offer som reflekterar all dålig energi på omgivning. Nej, det är inte jag. Måste bara fundera mer och ta tag i saken. För jag vill känna att hur jag än gör, så är jag nöjd med det beslutet. Sitter jag och ångrar saker så kommer det bara driva mig till vansinne. Blä!

Nu ska jag iaf trycka i mig en banan och gå på jobbet.



Min Kattis är en del av min styrka som jag har just nu. Tack för samtalet igår om allt gumman, tror du vet vad jag menar. Jag älskar och uppskattar dig så otroligt mycket. <3

Kärlek till dig T. KYSS