Se-ner-på-folk-Linda. That's me!
Ja, ni skulle bara veta. Det är helt sjukt egentligen, för det är absolut inget jag strävar efter, att se ner på människor och tycka att jag är bättre än dom. Men jag har insett att jag faktiskt gör det. Det är inget att vara stolt över men jag anser att om jag har den vetskapen om att jag faktiskt gör det så kan jag ju göra något åt det. Eller hur? Nu ska jag också förklara på vilket sätt jag ser ner på människor så att ni inte dömer mig i förtid. Tur att dom som läser den här bloggen ändå känner mig lite, så ni tycker förhoppningsvis inte sämre om mig efter att ha läst detta. Ja, men kom till saken då Linda.
Jag har och har alltid haft och kommer alltid ha, svårt att förstå mig på människor som bara sitter på sina arslen och nöjer sig med saker. Dom som sitter och gnäller om hur dåligt livet är men samtidigt inte gör något åt det. Jag kan vara en sån person själv ibland, tro mig. Men, skillnaden på mig och dom är att jag är ung, har livet framför mig och har höga målsättningar och stora drömmar. Självklart är alla missnöjda med livet stundtals men i det stora hela ska jag bli supernöjd med mitt eget, och med den vetskapen om att jag har skapat något bra för mig själv, för min egen skull. Hur kommer det sig att vissa människor inte har några mål? Vad är deras problem? Hur kan man leva ett liv utan drömmar? Det är för mig helt ofattbart och om någon snäll själ kan ge mig ett svar så skulle jag verkligen uppskatta det. Och med drömmar och mål menar jag inte nödvändigtvis höga mål och stora drömmar, det jag menar är att alla människor kan skapa ett liv för sig själv som dom är nöjda med. Det kan handla om att någons stora dröm är att bli målare och starta ett eget företag, well, good for you! Gör då det. Sitt inte och tänk att du inte kan och att du inte är bra nog. Alla kan nå sina mål om dom är realistiska och om man lägger ner tid och hårt arbete för att komma dit man vill. Det finns ingen ursäkt för att gå till ett jobb varje dag som man hatar. Det finns alltid något man kan göra för att förändra sin situation till det bättre.
Sen har vi dessa snorungar i skolan som tillför mer dåligt än bra genom att befinna sig i skolans lokaler. Ni vet, dom som kluddar, förstör och stjäler. Dom som sitter i skolans fikarum hela dagen och skrattar åt alla lektioner dom missar, för dom är visst alldeles för bra för att sitta och lyssna på nån jävla lärare som står och predikar. Dom tror att dom är oslagbara och populära, bara för att senare komma att inse att dom är patetiska och odugliga. Med senare menar jag efter gymnasiet då dom inte har något att komma med, förutom en omogen inställning och noll potential. Jag är en person som dömer människor. Det är sant! Mamma har sagt det till mig hur många ggr som helst genom åren och alla gånger har jag blivit jättesur och börjat försvara mig själv. Idag sitter jag här och jag är så otroligt medveten om att jag är dömande, fruktansvärt dömande. Och tro mig, det är något som jag aldrig ha velat vara. Min grej är att vara snäll mot alla och ge alla en chans, vilket jag också tycker att jag gör. Det är just tankarna jag tänker som aldrig kommer ut som är dömande. De tankar som bara mina närmsta få höra och som får dem att kalla mig kritisk och dömande. Men, ni förstår inte hur arg jag blir på ungdomar som inte lever upp till sin potential. Tro för guds skull inte att jag sitter och säger att dessa snorungar inte kan eller vill något i livet. Problemet ligger i att dom är så jävla lat och tror på något sjukt sätt att genom att inte göra ett piss, så kommer dom långt här i livet. För då är dom ju åtminstone poppis. Alla ser ju upp till någon som skolkar!? Eller kanske inte. Ni har fått allt om bakfoten. I det stora hela ser alla upp till någon som är så pass bra som den bara kan vara och som kämpar för att skapa ett bra liv för sig själv. Denna någon behöver inte få MVG i alla ämnen, utan G är nog bra. G betyder godkänd och godkänt räcker långt. Skärp för fan till er och ta tag i er skolgång. Det är aldrig så svårt att ni inte kan få G. Då handlar det bara om ren och skär lathet. Det är min åsikt och den kommer jag aldrig ändra på. LAT! Det är inte värt det. Ni kommer ångra er sedan! Och för er som inte bryr er om något och bara sitter och kluddar, förstör och mobbas. Försvinn från skolans mark! Vad har ni där att göra? Ni förpestar. Ska ni inte gå på lektioner, vad gör ni då på skolan? FÖRSVINN! Tills ni har ändrat er och tänker lägga ner jobb och kämpa som alla vi andra. Jag blir så arg!
Nu var det ju över 1 år sedan jag gick ut skolan, så jag pratar inte om mig själv i huvudsak just nu, men jag pratar för alla andra hederliga ungdomar som försöker göra sitt bästa och lägger ner många mödosamma timmar för att få klart alla arbeten och få godkänt på alla prov. Ni förtjänar inte lärarnas tid om ni bara ska skratta dom rakt upp i ansiktet så fort ni lämnat klassrummet. Nej, fy! Försvinn bara. Låt dem med potential få chansen att visa den.
Kristoffer, du håller väl med mig? :D
Nu till något helt annat, efter att ha fått lättat mitt hjärta.
Igår var jag ut på krogen med Sofie och bror. Vi förfestade hos Sofie, vilket är det absolut bästa stället att förfesta på eftersom det ligger ungefär 100 m från krogen. Helt perfekt! Det började med att vi var 5 st. Sofie, jag, bror, Markus och Jim. Men sen kom Daniel och Monica dit. (Daniel= min kusin, Sofies bror.) Det var rätt trevligt, sådär lagom lugnt. Vid halv 11 drog vi ner på Impuls och där var det väldigt dött om man jämför med hur det brukar vara. Men vid 12 började det bli "fullsatt". Vi dansade och drack om vartannat. En helt okej kväll. Är sällan jag har kul på fester nu för tiden. Rätt tröttsamt! För jag tycker verkligen om att festa och träffa människor och dansa. Äh, jag vet inte.
Sov hos älsklingen i natt och nu är jag hemma hos mig. Ska snart iväg och handla mat. Vi tänkte laga god mat och titta på film ikväll hos Tobias. Ska bli riktigt mysigt! <3
Och Kattis, mitt hjärta är med dig under dina tråkiga dagar. Jag vet att du kommer överleva och jag SKA hälsa på dig, vet bara inte när! Saknar dig massor i vilket fall som helst.
Jag har och har alltid haft och kommer alltid ha, svårt att förstå mig på människor som bara sitter på sina arslen och nöjer sig med saker. Dom som sitter och gnäller om hur dåligt livet är men samtidigt inte gör något åt det. Jag kan vara en sån person själv ibland, tro mig. Men, skillnaden på mig och dom är att jag är ung, har livet framför mig och har höga målsättningar och stora drömmar. Självklart är alla missnöjda med livet stundtals men i det stora hela ska jag bli supernöjd med mitt eget, och med den vetskapen om att jag har skapat något bra för mig själv, för min egen skull. Hur kommer det sig att vissa människor inte har några mål? Vad är deras problem? Hur kan man leva ett liv utan drömmar? Det är för mig helt ofattbart och om någon snäll själ kan ge mig ett svar så skulle jag verkligen uppskatta det. Och med drömmar och mål menar jag inte nödvändigtvis höga mål och stora drömmar, det jag menar är att alla människor kan skapa ett liv för sig själv som dom är nöjda med. Det kan handla om att någons stora dröm är att bli målare och starta ett eget företag, well, good for you! Gör då det. Sitt inte och tänk att du inte kan och att du inte är bra nog. Alla kan nå sina mål om dom är realistiska och om man lägger ner tid och hårt arbete för att komma dit man vill. Det finns ingen ursäkt för att gå till ett jobb varje dag som man hatar. Det finns alltid något man kan göra för att förändra sin situation till det bättre.
Sen har vi dessa snorungar i skolan som tillför mer dåligt än bra genom att befinna sig i skolans lokaler. Ni vet, dom som kluddar, förstör och stjäler. Dom som sitter i skolans fikarum hela dagen och skrattar åt alla lektioner dom missar, för dom är visst alldeles för bra för att sitta och lyssna på nån jävla lärare som står och predikar. Dom tror att dom är oslagbara och populära, bara för att senare komma att inse att dom är patetiska och odugliga. Med senare menar jag efter gymnasiet då dom inte har något att komma med, förutom en omogen inställning och noll potential. Jag är en person som dömer människor. Det är sant! Mamma har sagt det till mig hur många ggr som helst genom åren och alla gånger har jag blivit jättesur och börjat försvara mig själv. Idag sitter jag här och jag är så otroligt medveten om att jag är dömande, fruktansvärt dömande. Och tro mig, det är något som jag aldrig ha velat vara. Min grej är att vara snäll mot alla och ge alla en chans, vilket jag också tycker att jag gör. Det är just tankarna jag tänker som aldrig kommer ut som är dömande. De tankar som bara mina närmsta få höra och som får dem att kalla mig kritisk och dömande. Men, ni förstår inte hur arg jag blir på ungdomar som inte lever upp till sin potential. Tro för guds skull inte att jag sitter och säger att dessa snorungar inte kan eller vill något i livet. Problemet ligger i att dom är så jävla lat och tror på något sjukt sätt att genom att inte göra ett piss, så kommer dom långt här i livet. För då är dom ju åtminstone poppis. Alla ser ju upp till någon som skolkar!? Eller kanske inte. Ni har fått allt om bakfoten. I det stora hela ser alla upp till någon som är så pass bra som den bara kan vara och som kämpar för att skapa ett bra liv för sig själv. Denna någon behöver inte få MVG i alla ämnen, utan G är nog bra. G betyder godkänd och godkänt räcker långt. Skärp för fan till er och ta tag i er skolgång. Det är aldrig så svårt att ni inte kan få G. Då handlar det bara om ren och skär lathet. Det är min åsikt och den kommer jag aldrig ändra på. LAT! Det är inte värt det. Ni kommer ångra er sedan! Och för er som inte bryr er om något och bara sitter och kluddar, förstör och mobbas. Försvinn från skolans mark! Vad har ni där att göra? Ni förpestar. Ska ni inte gå på lektioner, vad gör ni då på skolan? FÖRSVINN! Tills ni har ändrat er och tänker lägga ner jobb och kämpa som alla vi andra. Jag blir så arg!
Nu var det ju över 1 år sedan jag gick ut skolan, så jag pratar inte om mig själv i huvudsak just nu, men jag pratar för alla andra hederliga ungdomar som försöker göra sitt bästa och lägger ner många mödosamma timmar för att få klart alla arbeten och få godkänt på alla prov. Ni förtjänar inte lärarnas tid om ni bara ska skratta dom rakt upp i ansiktet så fort ni lämnat klassrummet. Nej, fy! Försvinn bara. Låt dem med potential få chansen att visa den.
Kristoffer, du håller väl med mig? :D
Nu till något helt annat, efter att ha fått lättat mitt hjärta.
Igår var jag ut på krogen med Sofie och bror. Vi förfestade hos Sofie, vilket är det absolut bästa stället att förfesta på eftersom det ligger ungefär 100 m från krogen. Helt perfekt! Det började med att vi var 5 st. Sofie, jag, bror, Markus och Jim. Men sen kom Daniel och Monica dit. (Daniel= min kusin, Sofies bror.) Det var rätt trevligt, sådär lagom lugnt. Vid halv 11 drog vi ner på Impuls och där var det väldigt dött om man jämför med hur det brukar vara. Men vid 12 började det bli "fullsatt". Vi dansade och drack om vartannat. En helt okej kväll. Är sällan jag har kul på fester nu för tiden. Rätt tröttsamt! För jag tycker verkligen om att festa och träffa människor och dansa. Äh, jag vet inte.
Sov hos älsklingen i natt och nu är jag hemma hos mig. Ska snart iväg och handla mat. Vi tänkte laga god mat och titta på film ikväll hos Tobias. Ska bli riktigt mysigt! <3
Och Kattis, mitt hjärta är med dig under dina tråkiga dagar. Jag vet att du kommer överleva och jag SKA hälsa på dig, vet bara inte när! Saknar dig massor i vilket fall som helst.
Kommentarer
Trackback
