Ett inlägg om ingenting!
Glömde ju att berätta något så viktigt som att jag var på bingo igår igen, med mamma och bror. Kattis och Thobias var också där men dom satt och tryckte i bilen och körde bilbingo medan vi satt inne i själva danslogen med en massa andra tanter och gubbar i alla åldrar. Jag vann INGENTING. Man blir så trött ibland. Jag har varit där 4 ggr nu tror jag och inte ens en 100-lapp kan man få vinna. Vissa däremot vinner gång på gång och flera ggr under samma kväll. Höjden av orättvisa. Varför känns allt uppgjort ibland? Uppgjort och inte till min fördel då. Förbannat. Nu var det final för den här sommaren så nu slipper jag våndas mer över det här. Undrar om det är ett småstadsfenomen de här med bingon? Bevisar det att man bor i en sån liten stad, där det finns så lite att göra att man måste följa med mamma på bingo? Eller kan det bara vara så att jag tycker om det och skulle välja det framför andra saker om jag var tvungen? Vilka tankar.
Nu sitter jag här och är sådär magnifikt lat som bara jag kan vara. Vill så gärna gå ut och powerwalka. Brukade göra det med min vän Kristoffer, som nu har lämnat Långsele för filminspelning. Men samtidigt som jag vill gå ut, så orkar jag ju inte. Så då när jag sitter här själv och ingen vill gå ut med mig, så försöker jag rättfärdiga min lathet med att "jag ju är helt ensam, och det är ju inge roligt att gå ensam". Vad tragiskt! Man gör sig själv till sin egen fiende genom att börja försöka göra sina lat-tankar okej. Och det bästa med Kristoffer och våra promenader var att han inte var min partner in crime. Det gick då inte att få honom att vekna och inte orka. "Linda, du är så jävla lat. Sätt dig i bilen och kom hit nu!" YES SIR! Sånt behöver jag. Någon som pushar mig. Tack K!
Om några timmar ska jag iväg till Helgum, göra tsatsiki hemma hos Tobias, ta med det upp till Tobias föräldrar i Västby och sen så ska vi grilla och käka gott där uppe. Tobias bror, hans tjej och deras son kommer också, samt grannarna till föräldrarna som vi hade med oss till Stockholm. Det ska bli himla trevligt.
Nu ska jag se om jag orkar gå ut nått eller hur jag ska göra.
<3
Min Tim har gjort illa armen, alldeles svullen. Lilla Stackare! Han är den finaste unge som finns. I adore him!
Nu sitter jag här och är sådär magnifikt lat som bara jag kan vara. Vill så gärna gå ut och powerwalka. Brukade göra det med min vän Kristoffer, som nu har lämnat Långsele för filminspelning. Men samtidigt som jag vill gå ut, så orkar jag ju inte. Så då när jag sitter här själv och ingen vill gå ut med mig, så försöker jag rättfärdiga min lathet med att "jag ju är helt ensam, och det är ju inge roligt att gå ensam". Vad tragiskt! Man gör sig själv till sin egen fiende genom att börja försöka göra sina lat-tankar okej. Och det bästa med Kristoffer och våra promenader var att han inte var min partner in crime. Det gick då inte att få honom att vekna och inte orka. "Linda, du är så jävla lat. Sätt dig i bilen och kom hit nu!" YES SIR! Sånt behöver jag. Någon som pushar mig. Tack K!
Om några timmar ska jag iväg till Helgum, göra tsatsiki hemma hos Tobias, ta med det upp till Tobias föräldrar i Västby och sen så ska vi grilla och käka gott där uppe. Tobias bror, hans tjej och deras son kommer också, samt grannarna till föräldrarna som vi hade med oss till Stockholm. Det ska bli himla trevligt.
Nu ska jag se om jag orkar gå ut nått eller hur jag ska göra.
<3
Min Tim har gjort illa armen, alldeles svullen. Lilla Stackare! Han är den finaste unge som finns. I adore him!
Kommentarer
Postat av: Monica B
Tjena linda... såg din topic på facebook om din blogg så jag var bara tvungen att kika in.... Måste bara säga att du använder det svenska språket fantastiskt bra... en riktig talang du har.. tänk på det om du vill skriva en bok eller nåt.... i helgen kommer vi ner till solle så då kanske vi ses... massor av kramar från Monica, Daniel, Lucas och Linneá
Trackback
